Godartad prostataförstoring

Prostataförstoring

Prostatan är en körtel som omsluter urinröret mellan urinblåsan och penis. Dess främsta uppgift är att bilda en vätska som ingår i sperman. Prostatan växer med åldern genom att så kallade adenom bildas, och det är vanligt att den med tiden blir så stor att den trycker mot urinröret, med följd att det blir trångt och därför svårt att kissa.

 

Man vet inte exakt varför vissa mäns prostata växer mer än andras, men ungefär häften av alla män över 60 år och 80% av männen över 80 år har godartad prostataförstoring (Benign prostatahyperplasi – BPH) som leder till problem.

Normal prostata

Förstorad prostata

Godartad prostataförstoring är inte cancer

Det är viktigt att skilja på prostatacancer och godartad prostataförstoring. Prostatacancer ger i allmänhet inte upphov till problem med urinering, eftersom tumörerna i allmänhet inte sitter så nära urinröret att de påverkar dessa. Det är inte heller så att BPH ökar risken att drabbas av prostatacancer.

Vilka besvär får man av förstorad prostata?

Problem som kan bero på förstorad prostata delas in i två huvudgrupper – Tömningsproblem och Lagringsproblem.

  • Tömningsproblem uppstår när att det är svårt för urinen att ta sig förbi den förträngning som uppstått för att prostatan blivit stor och trycker ihop urinrö Det man märker är oftast att det tar lång tid komma i gång med att kissa, att strålen är svag och kanske avbryts under urineringen, eller att man känner att man måste trycka på för att få ut urinen. Dessa symptom upplevs ofta inte så besvärande att man tycker man behöver söka vård.

  • Lagringsproblem beror på att den muskel som sitter i urinblåsans vägg har påverkats av tö Den kan bli spänd och nervös, vilket inte sällan leder till att man får trängningar, dvs blir kissnödig ovanligt ofta, kanske väldigt plötsligt, och även om det inte finns så mycket urin i blåsan. Nattsömnen blir störd för att man måste gå upp flera gånger på natten och kissa. Man kan också drabbas av läckage. Ofta söker man inte vård förrän man börjar känna av lagringsproblemen, vilka oftast innebär större obehag än tömningsproblemen

Följdproblem

Det är viktigt att inte för mycket urin ligger kvar permanent i blåsan. Om blåsan hela tiden är utspänd, kan det på sikt leda till en permanent försvagad blåsmuskel, som påverkar blåsans förmåga att tömma sig. Om trycket i blåsan blir för högt för att man inte kan kissa alls, så kallad urinstämma, kan det leda till allvarlig påverkan på njurarna, vilket kan vara livshotande.

 

Man menar också att när urin ligger kvar i blåsan, så kallad residualurin eller ”resurin”, ökar risken att drabbas av urinvägsinfektioner.

Läkemedel

Det finns flera olika sorters läkemedel som kan hjälpa. Så kallade alfa-receptorblockerare kan ge effekt inom något dygn, genom att musklerna i urinröret slappnar av, och urinen har lättare att rinna ut.

 

För att behandla själva orsaken, den förstorade prostatan, kan 5-alfa-reduktashämmare användas, vilket på ett halvårs sikt kan krympa prostatan med 20% så att besvären minskar. Det finns även läkemedel som dämpar själva kissnödigheten, men dessa har blygsam effekt.

Akuta åtgärder

Om urintömningen inte fungerar tillräckligt bra, avlastar man blåsan snarast möjligt genom att man sätter en kateter, dvs en tunn slang som man lägger i urinröret som kisset kan rinna ut igenom. Katetern kan mynna i en påse, eller ha en ventil som man kan öppna då man vill tömma blåsan.

Kirurgisk behandling

En vanlig behandling är transuretral resektion av prostata (TURP). TURP är en effektiv metod, där urinröret vidgas inifrån genom att man hyvlar bort vävnad från insidan av urinröret. TURP innebär ett ganska stort ingrepp i narkos eller ryggblockad, och ofta får man stanna på sjukhuset över natt eller längre.

 

Vid större prostatavolymer (över 80 ml) rekommenderas ofta en öppen operation eller ett mindre invasivt ingrepp med robot. Sjukhusens kapacitet att utföra dessa ingrepp är begränsad, så väntetiderna är ofta långa.

Minimalinvasiva behandlingar

Tömning av urinblåsan vid långvariga besvär

Om man måste ha kateter under längre tid är ett bättre alternativ till urinrörskateter ofta en suprapubisk kateter, dvs en kateter som går igenom huden ovanför blygdbenet in i blåsan. Suprapubisk kateter upplevs i allmänhet som bekvämare än kvarliggande urinrörskateter, och orsakar färre problem med infektioner.

Om man har en permanent försvagad blåsmuskel kan man med hjälp av RIK (ren intermittent katetrisering) tappa sig själv på urin. Man använder en tunn kateter som man själv för upp genom penis in i blåsan, så att urinen kan rinna ut. Man gör det flera gånger om dagen, ungefär så ofta som man skulle behöva kissa om blåsan inte var påverkad. Många tycker att det är ett relativt litet bekymmer att använda RIK när man väl lärt sig att göra det.